Antagningsprocessen

Grejen med att ha en blogg är väl att skriva i den? Det trodde jag med. Sårri, jag är i zombieträsket. Inte ens kaffe får mig därifrån. Inte ens kaffe ger mig någons sorts lust att göra något.
Mycket sudoku och mycket böcker. Och skräpteve!

Nästa steg mot någon sorts vuxenhet. Jag har ansökt till Universitetet i Uppsala. Etnologi eller Litteraturvetenskap. Just nu känns Etnologi roligare. Jag tror faktiskt att jag blir den förste i släkten att gå på universitet. Alltså. Om man tar den närmsta. Går man längre ut på de stabila snören som är släktskap borde det ju finnas nån till tycker man. Fan vad knäppt. Pappa har inte ens gått i gymnasiet och mamma gick ut med barnvagn. (Det var jag) Mamma hade nog passat på universitet. Hon är rätt nördig. =D Precis som jag.

Hej, det är jag som är författaren som inte skriver. Ironiskt? Ja, lite.
Nu är jag hungrig. Magen vill ha frukost. Sen ska jag skriva. Hoppas jag.

Bortavaro...

Jag har ju liksom varit på resa.. eller jag ÄR fortfarande inte hemma och lever i en bortavaro. Anspråkslöst och soft hos min bror eller matad hos mormor. I likey. Meeen kanske får det hela ett abrubt slut imorron.. kanske inte. Vem vet. Isas vägar äro outgrundliga och leder till agression och ilska. Just nu sitter jag med kokostopp i magen och väntar på jerry som duschar och caijza som sätter på sig ett ansikte. (tror jag) När de är färdiga åker vi till mormor och äter mittag/frühstück
Jag antar att jag stannar där. Man vill ju inte vara en påträngling. I mina fria jag-bor-i-Enköping-fantasier antar jag att det är såhär det kommer bli. Fast jag kommer ha en egenstans att sova med mina egna katter och mitt eget köksbord och mitt eget kylskåp som är bara mitt. Och egna penningbekymmer. Knasigt. När man ser tillbaka på det litegrann kan man kanske säga att jag bott i nån sorts livmoder med linus. Han finns likksom alltid där att luta sig mot. Tryggt och mjukt. Jag kanske behöver hård verklighet igen. håhå, jaja.

Det positiva är att jag börjat skriva på något igen efter nästan 3 månaders tysthet från pennan.
Det är bra eftersom jag måste skriva något till mina ansökningar.
Det här inlägget är skrivet till Melody Club - Fever fever. Veckans hit. I bonni-land.
Snart måste vi åka. Jag ska sluta fantisera. Man vet ändå aldrig vad som händer.
Kisses and (laktosfri)Cream!

Hostan i natten..

Jag erkänner direkt. Det är jag som är din jobbiga granne som är förkyld och hostar natten igenom. Vilket får mig att tänka på introt till Darkwing Duck... Det är jag som är ankan som hostar i natten.
Det var ganska roligt har jag för mig. Så pass roligt att vi svenska barn inte fick se det för att det var för våldsamt. Var det inte så? Är det någon som minns?
Jag är förövrigt inte så förkyld. Bara hostig. Och nu kan jag inte sova. Linus ligger i sängen och är varmare än en elektrisk filt. Hur varm en sådan är vet jag förstås inte eftersom jag aldrig ens sett någon. Det kanske är ett tecken på att man bor i ett sjysst land med sjyssta lägenheter och värme som fungerar. Jag tolkar det så. Yay for us! Helt enkelt.

Jag har pysslat lite mer sen förra inlägget.
Några kylskåpsmagneter och en snygg katt med lite konstiga fötter.
En bättre bild på kisse. Bättre.. inte bra...
Jag vet att någonstans i USA finns det en park, där det ligger människor och ruttnar. Det är ganska läskigt.. Och får mig likksom att tänka på alla människor som ligger på andra ställen och ruttnar. Och när man börjar tänka så. Då tänker man på ALLA saker som ligger och ruttnar. Och det är nog ganska mycket mer än man vill tänka på. Så därför är jag ledsen att jag inte var på toaletten just då när de visade bilderna från den parken i på tevi för flera månader sen.
Jag är trött. Egentligen borde jag vaknar 8:30 imorgon för att ringa till min doktor och be henne skriva ut sovpiller åt mig. Men jag har inga pengar att hämta ut dem för.. Så det får vara.

Förutom det så planerar jag mitt fortsatta liv. Jag har nog bestämt mig för att flytta tillbaka till Enköping. Jag kan bo där och plugga i Uppsala. Jag gillar ändå lite att pendla. Inte grejen med att behöva gå upp skitmycket tidigare än alla ens kamrater för att åka buss en timme till skolan utan mer grejjen att sitta på en buss i en timme med bara en bok eller skrivblock som sällskap. Jag har skrivit och tänkt många bra grejer på bussar. Enköping är hanterbart i storlek och även fast jag VILL bo i en stuga på landet och odla mina böcker och grönsaker måste jag se sanningen i det trötta rödsprängda ögat.. Jag har ingen möjlighet att köpa min stuga på landet. Jag kan inte ta lån och jag har inga pengar på banken. Och bor man i enköping kan man NÄRSOMHELST ta bussen till Farmor och uppleva lagårdslukt, flugor och fina fluffkatter eller åkabilen med Mormor och hamna i ett annan sorts paradis. Jag har helt enkelt det inom räckhåll på ett helt annat sätt än jag har nu... inte alls.
Och jag vet att det just nu mest är fria fantasier för hela slanten. Men, jag får fantisera. Jag är fisk. Fiskar gör sådant. Det står alltid i typbeskrivningen av mitt stjärntecken. Jeppers. Så är det. Och om Linus flyttar upp så är han inom räckhåll också. Och det är bra det med. Och jag får träffa Mamii mycket oftare. kanske.. ..ojj.. TVÅ gånger i halvåret... hoho.. jorå.. känn på den!!
Jag tror iaf att jag har större möjligheter att trivas lite mer i Enköping än i Malmö. Malmö kommer alltid bara att vara Falafelns förlovade hemland. Inte mitt Hem.

Nu vet jag inte om jag ska trycka i mig några gammeldanskar eller om jag bara ska hämta tjåkktäcket och bädda ner mig på tunna madrassen i arbetsrummet och läsa tills jag somnar eller kräks (vilket det känns lite som om jag vill göra nu, jag skyller på nattmackor).. eller... jag vet inte. Det var väl helt enkelt de två alternativen.
Så lång såkkers!!
*pussis*