lördag 12 januari 2008

~Twinkle Starberry~Like a Starberry ~

(Bilden helt fräckt stulen från http://www.artshole.co.uk/jenniferrodgers.htm#1)
7 stycken slingor senare sitter jag här igen. Datorn. Den som både berikar och förstör.
Klockan är mycket senare än jag trodde den skulle vara. Men så har jag ingen koll heller. Varken på när jag går upp eller när jag går och lägger mig.
Igår uppslukad av den Stora Ensamheten.
Den som gör att jag känner mig som ett mikroskpiskt korn i rymden. Under, över, och runtomöverallt är det bara tomhet.
Jag inbillar mig att människor som har vanliga föräldrar och ett sånt där tryggt skyddsnät som jag tror att alla utom jag har inte känner den. Att det finns ett tomrum bakom mig där andra har sina föräldrar som med kärlek och trygghet uppmuntrar en att gå vidare i livet. Som man likksom kan snegla på när man känner osäkerhet inför nästa steg.
Det är säkert fördomar det med. Men jag antar att vissa iaf kan känna den där grundtryggheten. Likksom.
Men ialla fall så låg jag där i sängen och jag bara kände tomma rymden omge mig. Men det är kanske så det är. Att hur många man än känner eller är älskad av så är man ändå så inihelvete ensam eftersom ingen annan kan känna som man själv eller så. Eller hittar man kanske någon som man känner äkta närhet med? Jag vet inte hur det funkar.
Förutom att jag skulle vilja känna mig inte så jävla ensam nångång.
Men jaaa.. ironi eller vadå. Jag byter låt och vad kommer upp om inte Kent- Ensammast i Sverige.
Jaja.

Jag försöker göra färdigt mina julklappar. Beställningen jag fick i september som inte är färdig. Skoluppgifter. Men jag är så jävla inaktiv att det är pinsamt. Jag orkar likksom göra en grej förutom att glo per dag. Det går ju inte fort. Och jag känner bara pressen från mig själv att jag borde GÖRA något.
Men jag sitter och blir tjock istället (igen) Pinsamt!
Men det är väl sån jag är. Lat och tjock.
Som min pappa.
fyfan.
Nu ska jag väl försöka göra en sak till idag. Lycka till. *haha*

1 kommentar:

laxbyxor sa...

Var inte så ledsen =(. Alla känner ju sig ensamma ibland, men jag tror absolut inte att någon är född till att vara ensam. Att dina föräldrar svikit dig är en sam, men... det är inte samma sak som att säga att de har skrivit ditt öde åt dig.

Nu vet jag inte riktigt hur vardagen ser ut där ute hos dig, eller vad som egentligen rör sig i dina tankar när vintermörkret kryper på men... jag tror ändå att din ensamhet kommer från att du kanske lever ett sådant liv nu, sambo eller inte sambo.

Så med andra ord: även om allting känns lite deppigt och så nu är det nog viktigt att veta att ensamhet inte behöver vara en livslång prenumeration. Allting hänger nog på vilka tidningar man intresserar sig för.