Återupplivning?

Jag har inte bloggat sen i mars och kanske borde jag skämmas. Kanske inte.
Mitt största problem med att blogga är nog att jag tycker att det är lite tråkigt. Det är som att ha en dagbok som inte riktigt kan fungera fullt ut som en dagbok. Jag kan inte vara nog personlig för att jag ska få ut alla mina frustrationer eftersom den är så pass offentlig. Right.
Och dessutom vet jag inte riktigt om jag ska lägga min fokus på någon speciell aspekt i mitt liv. Ska jag skriva om mitt skrivande? Om mitt läsande? Om mitt pysslande? Eller alltihopa på en gång?
Ja du ser, det är inte helt lätt.

I vilket fall som helst så har jag just avslutat NaNoWriMo och snubblade på mållinjen. 49704 ord slutade wordcounten på. Hade jag inte jobbat över och suttit och fikat efter jobbet hade jag hunnit. Men det är ändå såpass nära att jag är nöjd med min insats.
Storyn och det jag skrivit är dock kasst. Men jag insåg under den här perioden att jag KAN skriva så mycket. Och bara det gör hela upplevelsen värd det.

Nu snöar det för fullt ute och Pixel sitter och duschar på sin kartong framför kitschfönstret med färgad ljusslinga.

Jag har återupptagit mitt pysslande efter att det legat i dvala sen flytten i juli. Det är ju dags för jul och julklappar snart. Lika fattig som en kyrkråtta får jag göra mina med saker jag redan har hemma. Har inte råd att köpa något. Trots att jag har jobb. Fast bara ett, jag skulle fan behöva ett till för att klara mig som det har sett ut sen i september med 6-14 pass i månaden. Oftast 8 pass. Det täcker inte ens min halva av hyran och räkningarna. Aja. gnällgnäll.

Nu håller min mage på att revoltera och jag måste göra mig någon sorts frukost.
På återseende? Kanske orkar jag uppdatera med lite nytt pyssel.
PUSSÅKRAM!