tisdag 29 januari 2008

~Svagt ljus~

Är så trött på jobbet att det blir en dimmig hinna framför ögonen. Trots det går jag runt och ställer in böcker och håller på.
Idag fick jag inte packa böcker. Det är roligast. Jag och uhm.. eh.. den nya tjejen (?) som jag inte vet vad hon heter fick sopa. Spännande.
Händerna är torra och sandpappriga.
Fast Ronnie köpte ringblomssalva igår så jag ser mig själv i framtiden med otorra händer.
Det är mer folk den här veckan. Det betyder... inga sittplatser i fikarummet. Jag intog min frukost uppe på lagret. skitkul.
Sen satt jag och grinade en kvart på toaletten. Mycket moget.
Fråga inte varför. Säkert allt det gamla vanliga. Mina vanliga känslor av ensamhet, misslyckande och hur ful jag är.
Fast på eftermiddagsrasten började jag prata med den dära nya tjejen. Nån att vara utstött med.
Härligt. Nu kanske jag står ut på jobbet.

Blir sjukt sugen på att skriva på jobbet. Men jag vet att när jag vä kommit hem kommer jag vara för trött. Och det är jag nu. För trött.
Jag känner verkligen för att återerövra natten och göra den till min skrivtid. Fast det går ju inte när jag jobbar och ska upp 5:15. Men sen kanske. Har jag aptur får jag jobba under bokrean också.. Om det blir något extra då. Håll en tumme eller två.
Trots min trötthet så pysslade jag en rätt ful cupcake igår. Sned och vind.. Men nu vet jag iaf vad jag ska göra annorlunda nästa gång. Nästan ingen blir bra första gången.
Neh. jag sja väl börja göra sån dära middag. Ich habe hunger och jag har inte en aning om hur lång tid middagen tar att göra.

Ikväll kommer värden och river upp golvet i duschen... tjoh! Jag tog inga bilder på mina muffins heller, det hann jag inte. Fick panikbarnvakta min två-åriga kusin medans hans föräldrar var på akuten i lördags. Men allt gick bra. Så ni vet.

Min ambition är fortfarande att göra ett pysselinlägg närsomhelst. Med bilder och annat piffigt.
Den här gången får ni inget att titta på. Stackars ni.

1 kommentar:

laxbyxor sa...

Bonniii... vet du en sak? När du skriver sådana här saker... så gör du dig verkligen förtjänt av en liten smygkram. Eller en gothkram. Eller ja, en kram. Och ett öra, för... ja, det märks att du har saker att berätta för den som vill lyssna på dig. Och hm, det låter inte riktigt som du har varit bortskämd med det på ett tag. Fast jag kan ju ha fel.

Och du har fel. Du är varken misslyckad eller ful. Du sliter verkligen och gör ditt bästa för att styra upp ditt liv. Du skaffar dig en utbildning, du åker över halva Bergslagen till ytterst osäkra arbetsgivare som knappast är värda dig och du försöker verkligen. Det är jättebra! Och: du är jättesöt! Okej, du har ingen snigg näskedja men du har en rackarns snygg stil och smak. Det är likksom ett faktum, och krävs det så både säger och skriver jag det gärna tio gånger till. Varför tror du att jag fastnade vid ditt utseende på QX-tidens onda dagar, ditt knas? ^=^

Nu har jag sagt det förut, men jag tror att jag måste säga det igen. Du behöver verkligen inte vara ensam om du inte vill. Eller hm, det där blev lite fel. Jag menar inte alls att du själv väljer att vara ensam, men däremot så väljer du ju vilka du vill prata med. Vilka du släpper in i ditt liv. Och jag tror att det är viktigt att du tänker på det också, för... om du gör det, och du gör det med omsorg, så satsar du ju på dig själv. Och jag tycker att det låter som att du behöver det, likksom.

Och en sista sak. Medans du ser duschvattnet försvinna ner i källaren så tycker jag att du ska fundera ut vilka cupcakes du ska göra nästa gång. Kanske fina små S'more-cuppisar? ^=^